Idag har jag sovit jävligt länge, men det är inte det jag ska säga. Det jag ska säga är att Samuel “kaninen” kanske kommer på måndag!! Jag vet inte så mycket, “han är ju som en mussla” (citerar Samuels egen mor), och lite restriktiv med detaljerna. Men det är helt klart mycket möjligt att jag får lite friend-meat hem nästa vecka.

När jag gick på dagis minns jag att fröken läste en bok om en kanin som hette “Pricken”. Den handlar om en brunprickig kanin som är omgiven av vita kaniner. Den berättar hur Pricken försöker tvätta bort sina prickar för att passa in men till sist inser att det är lönlöst och rymmer. Jag känner igen mig en del i Pricken, kanske inte helt, men lite.

Bild från barnens bokklubb

En annan kanin jag identifierar mig mycket med är den här:

(det är alltså kaninen som säger det)

Och så har jag en bästa vän som ser ut såhär:

Och jag som hatar kaniner!!

Nu sitter man här ensam en fredagskväll. Har suttit och funderat på vad jag ska satsa på i mitt liv.

Har kommit fram till huvtröjor. Är dom i rätt storlek får dom en att se ganska smal ut plus att dom är coola.

Idag hade vi arbete hemma, och jag tänkte att barnen lika gärna kunde vara hemma med mig och va lediga från dagis. Tänkte det skulle gå bra. Tänkte att barnen skulle sitta och fläta varandras hår samtidigt som dom läste poesi för varann.

Riktigt så blev det inte.

Dom har varit jättebehagliga idag de små undren, men det går helt enkelt inte att sitta en längre stund vid datorn.

Så nu vet man detta.

Vad är det här? Är det köttbullar med grissperma? Man skulle lätt kunna tro det, men det är det inte. Jag ÅT av dom här till middag. Fattar ni? Det var skitvidrigt.

Det var Jocke som gjorde det. Jag frågade honom om det var sås han gjort och han sa “kind of”.

Nu har jag cyklat barnen till dagis och sitter här hemma ensam och myser. Jag börjar skolan senare idag.

En sak som verkligen får mig att myspysa är när mina barn är goda mot varann. Tex när Böna badade och tyckte det var så himla tråkigt när Svampen inte var med så att hon inte ville bada mer. Eller när man tittar på dom i cykelvagnen och man ser att dom sitter där inne och håller varann i hand i nåt sorts tyst samförstånd. Eller när man hör från fröknarna på dagis att Böna försvarar Svampen när nån fröken kanske försöker ge honom äckligt bröd. “Han vill inte ha, ser du inte det!”

Mmmm…

Jag förstår inte riktigt hypen med spädbarn. Dom kan inget göra, dom är definitivt inte roliga och inte är dom särskilt söta heller. Dom är vad jag skulle kalla en börda.

Det enda som håller en uppe när man har ett spädbarn, är vetskapen om att de en gång kommer lära sig att gå, att prata, att sluta spy ner allt, lära sig gå på pottan… och framförallt lämna ens kropp ifred.

Jag tycker mina barn blir drägligare och drägligare ju äldre dom blir. Jag njöt inte mycket när Svampen var liten. Och Böna sov ju för tusan hela tiden, man märkte henne inte ens. Hon vaknade ibland för att leka med ett snöre och bajsa, men hon dregglade inte ens. Tror hon kräktes två gånger! Sen somnade hon igen. Herregud, vet inte ens om det räknas som att hon var ett riktigt spädbarn.

Bild på Svampen från typ den värsta tiden i mitt liv. Han hade ungefär samma färg som en pilsnerkorv, tydligen.

PS. Jag kom nyss på att Böna bajsade en gång i veckan, om ens det. Jag skojar inte, det var verkligen så. DS.

Idag har jag varit i Göteborg hela dagen. Vi fick en spionuppgift av vår lärare och sen var vi på GP.

Där fick vi spela ett spel som gick ut på att göra en så bra förstasida som möjligt. Den vann jag och min klasskompis (ganska väntat faktiskt), och tack vare det fick vi var sin biobiljett.

Här får ni nåt visuellt att titta på. Jag vet att folk gillar sånt.

Just nu är det Crocodile Dundee i Los Angeles på TV. Det är min favoritfilm, eller om vi säger såhär: det är min “favoritfilm”. Jag tänker inte se den.

När jag var liten tog jag tidigt fasta på att läckra tjejer alltid har trosorna uppkörda i rumpan samt troskanterna långt upp i midjan (detta var tidigt 90-tal). Den snygga tjejen i Crocodilefilmerna hade alltid det, jag minns det nästan mer väl än krokodilerna, och dom var ändå den verkliga anledningen till att jag som barn ville se filmen.

 En dag tänkte jag att jag också skulle va så läcker så jag drog upp trosorna så långt att det skavde. Mamma blev märkbart irriterad och frågade vad jag sysslade med för sjukt.

Sen dess har jag knappt haft trosor uppkörda mellan skinkorna nån endaste gång. 

Jag kommer föresten ihåg en rolig scen från den där crocodile i LA. Det är när dom håller på att bli rånade och rånaren säger att han har en kniv och Crocodile typ “that isnt a knife.. THIS is a knife!” och så tar han fram en kniv lika stort som ett samurajsvärd.

Åååh dessa klassiker. En klassiker jag sett många gånger och kommer se många gånger till är “måndag hela veckan” med Bill Murray. Sånna filmer görs inte nu för tiden.

Just ja, måste ju posta bild på den!